Som vit akademiker med lite småtråkig klädstil håller jag mig såklart ajour med klädfirman Boomerangs kollektioner. Klädmärket har som slogan “Defining Scandinavian Preppy” och gör kläder som skall vara lite somrigt USA-östkust – som Gant, fast inte lika mycket vindpinade 55-åriga män.

Vårens kollektion har…

Hämtat sin inspiration från den legendariska serien Saltkråkan. Karaktärerna och livsstilen är utgångspunkten i vårens preppy-tolkning …

Hmm… ok. Svårt att få Saltkråkan att se fräscht, somrigt och lite småsnobbigt ut… Jag förväntar mig nog mer av ett klädmärke som vill vara visionärt i en lågkonjunktur. Till nästa sommar utgår jag från att formgivarna på Boomerang spänner bågen lite högre och gör nåt preppy av Ronja Rövardotter.

Cloud computing (vad heter det på svenska?) är det hippaste för den som vill vara först med det senaste. (Ta de med en nypa salt eftersom det är jag som skriver det, men det är väl lite mer modernt än trip hop eller Lasse Lönndahl).

Lite förenklat kan man säga att cloud comuting går ut på att i stället för att användaren måste sitta vid sin egen dator och jobba med ett specifikt program (word, t.ex.) så finns dataprogrammet “i molnet” – vanligtvis någonstans på internet. På så vis är inte användaren bunden till någon speciell dator för att arbeta, utan behöver bara en internetuppkoppling.

Vad Google sysslar med är exempl på detta, med google documents (som låter användaren redigera dokument), gmail (epost), picasa (bildlagring och hantering) Reader (rssläsare) mm. Alla dokument och all data finns sparade på googles servrar.

Att Google – eller någon annan – har hand om alltihopa är förstås bekvämt och jättefiffigt, men kan också ennebära problem. Att vara knuten till en enda leverantör är förstås aldrig bra: Vad händer om leverantören bestämmer sig för att börja ta betalt för en tidigare gratis tjänst eller – ve och fasa – går i konkurs?

Andra och förmdligen vanligare problem rör privatlivet på nätet: Vad står egentligen i användaravtalen som vi klickar “Ja” till utan att läsa? -Jag vet inte, men helt uppenbart har jag gett Google rätt att läsa igenom min epost för att kunna ge mig “relevanta erbjudanden”. Information om mina intressen och vanor, insamlade via min epost, mina dokument och surfvanor, är förstås guld för en annonsförsäljare, men ger iallafall mig lite besk smak.

Det tredje och sista problemet hör på sätt och vis ihop med det föregående och handlar om insyn i programkoden. Vi har ingen aning om vad tjänstelverantörernas rogram egentligen gör med de dokument vi skapat – och de som vet får ingenting säga efterosm det är hmligheter. För oss vanliga dödliga kanske det inte spelar så stor roll – bortsett från itegritetsproblemet.

Folk som faktiskt kan programmera och har kunskaperna att förändra och/eller förbättra programmets funktioner, har ingen möjlighet att göra det så länge programkoden är sluten, proprietär och alltså inte tillgänglig för alla att titta och pilla i.

Det finns dock alternativ. Bland de nyare – så nytt att det ännu inte är släppt i betaversion ens är GroundOS – där “OS” betyder Open Source och inte OperativSystem.

GroundOS är tänkt att installeras på en befintlig apacheserver med Php, Ajax och MySQL. Administratören kan sedan bjuda användarna en mängd olika funktioner: från strömmande musik dokumentredigering till forum, bloggar och webmail. GroundOS ska även gå att integrera med en befintlig installation av Cpanel, som är ett administrationsverktyg för webservrar.

Det utlovas med andra ord en hel del. På fredag 1 maj släpps den första betaversionen. Det blir spännande att se hur det funkar, men också att se i vilken utsträckning projektet kan locka till sig programmerare, översättare, manualskrivare mm som kan driva det hela vidare.

Den gamle sångaren/12stränggitarrspelaren mm från The Byrds, Roger/Jim McGuinn ligger inte på latsidan. (The Byrds spelade bla. “Jangle-pop“. Sug på den genren!)

Om bandkollegan Chris Hillman gått mer åt countryhållet (med inte alltid så lyckat resultat) så har McGuinn blivit mer och mer folk-ig för varje år som gått: banjo, stålsträngad gitarr, fiol och förstås lite 12-strängat.

I samarbete med Ibiblio.org presenterar Roger McGuinn sina favoriter ur den nordamerikanska folkvisskatten. En gång i månaden postar han en folkig visa i mp3format på sin blogg tillsammans med text, ackord och lite historia bakom låten.

Låtarna finns fritt tillgängliga i Ibiblios samlingar och McGuinns inspelningar är släppta under en Creative Commons 3.0 licens.

http://www.ibiblio.org/jimmy/folkden-wp/

Har du stulit musik på nätet? Visa din goda vilja genom att genast lämna tillbaka stöldgodset! Kan din vanliga epostklient inte skicka så stora bifogade filer så kan du öppna ett konto hos gmail – de klarar av rätt stora filer.

Skicka musiken direkt till skivblagens branchorganisation IFPI. Deras adress är info@ifpi.se. De kan förmodligen sortera dina mp3filer och se till att de hamnar rätt.

Fredrik Strage skrev om detta i DN idag – och jag tycker att det är en riktig kanonidé. Jag tror inte heller att man behöver vara rädd för att skicka musik som man inte stulit själv men som man misstänker kan vara stulen. Bättre att ta det säkra före det osäkra så att säga och se till att musiken hamnar hos sin rättmätige ägare.

Om vi alla hjälps åt och skickar tillbaka den stulna musiken så kanske skivbolagen kn sälja den så att deras artister kan börja tjäna pengar igen och spela in ny musik.

Kom igen allihopa och kraftsamla för svenskt musikliv!
info@ifpi.se är adressen. Bring the music back home!

Hetaste nyheten senaste veckan: ett gäng väletablerade medelålders män har träffats för att i grupp våldta och förnedra yngre kvinnor. Ett gäng gubbar och en tjej.

Vi har hört det förut: tjejernas beteende förklaras lite lamt av att de är med på det hela pga alkohol, nåt de gjort tidigare eller som i det här fallet: betalning.

Männens beteende förklaras med att de tillhört en främmande ras kultur där kvinnor värderas lägre. Kulturen må komma från mörkaste afrika, asien eller sydamerika, eller södra europa… eller Stureplan… eller.. Ja, vad blir det den här gången? Kommer vi att få höra om en dekadent börsklipparmentalitet där allt går att köpa för pengar och direktörer beställer in småflickor till desert? (Hur förklaras grundskolläraren bland de misstänkta? – pedofil kanske…)

Hur många fler exempel krävs för att övertyga om att svenska samhället – och de flesta andra med för den delen – kännetecknas av en generell ojämlikhet mellan kvinnor och män? Denna yttrar sig inte bara i längre löner för kvinnor utan även i vilka friheter man finner rättfärdiga att ta sig emot andra människor.

Det börjar bli enformigt att gång efter annan höra att våldtktsmän har en förvriden kvinnosyn eller hyser värderingar främmande för vår svenska kultur. Snarare handlar det om högst inhemska värderingar. Inte oföränderliga, men definitivt inte heller främmande eller sjukliga.

Dagen innan jul var köpte i julklappar på T-shirt store i Uppsala. Strax över 800 kr gick kalaset på, men det var ju ok – innan jul kommer ju lönen den 22:a… och det var väl inte de enda julklapparna.

Döm om vår förvåning då T-shirt store inte dragit pengarna förrän nu, i slutet av mars! Tjolahopp tjolahej så var det 850:- mindre på kontot i slutet av månaden. Säga vad man vill, men det skänker i alla fall lite spänning till vardagen. Nästa gång vi handlar där sk vi nog be dem dra pengarna på en gång – eller senast en vecka efter köpet.

Minns du videon på Youtube som blev nertagen eftersom den föreställde ett litet barn som dansade till musik av Prince? Då var det Universal som ägde de kränkta rättigheterna.

Nu är det Warner som varit framme och värnat om sina artisters möjligheter att få mat på bordet: Två filmsnuttar från Youtube föreställande småbarn och musik framförd av poporkestern Foreigner resp. en gurka (från ett barnprogram) har tagits ner från Youtube rapporterar Electronic Frontiers Foundation.

I de här fallen, liksom det föregående med Princes musik, är det uppenbart att upphovsrättsinnehavarna inte agerar av rädsla för att Prince eller Foreigner skulle sälja mindre skivor – eller att någon skulle kolla på ett spädbarn på youtube istället för rätt barnprogram. Argumentet om förlorade inkomster går inte alls att använda.

Istället blir det tydligt hur upphovsrätten fungerar som ett monopol där monopolisten helt kan bestämma hur verket används. Talet om att upphovsrätten borgar för en fortsatt kulturell tillväxt (vilket bla Björn Ulvaeus brukar hävda) är alltså ingenting som stämmer in på dessa bolags agerande. Här handlar det om att behålla 100 % kontroll äver en handelsvara bland många andra.

De som hittat de nedtagna filmerna, eller snarare: att de tagits ner, är en sajt som heter Youtomb. Det är ett projekt vid MIT som ägnar sig åt att just kolla hur många, vilka, och varför filmer tas ner från Youtube.

Iförra bloggpostningen försökte jag köpa e-böcker från Studentlitteratur. Anledningen till det lama shoppingförsöket var att vissa förläggare hävdat att piratkopieringen kommer att ta knäcken på förlagen och alltså göra så att det inte produceras några läromedel om typ fem år. Senast var det Krisitna Ahlinder från förläggareföreningen som hävdade detta vid på Tekniska museets IPRED-debatt.

Fortsättningen på en sån tankegång kan vara att det då inte går att bedriva undervisning om exempelvis svensk historia, juridik, eller varför inte fornskandinavisk religion, eftersom det helt enkelt saknas böcker.

I det sammanhanget kan det vara intressant att titta (eller lyssna) på Richard Baraniuks korta föredrag om open-sorce undervisning hans (Rice Universitys) plattform Connexions. Föredraget är från 2006, men som introduktion till läromedelsplattformen duger det gott ändå. (dessutom är föredraget lysande metaundervisning på temat “nordamerikansk föredragskonst”…)

Utan att säga att jag kollat så noga så verkar det funka något åt wikihållet, men ändå inte. Varje användare ges möjlighet att lägga upp undervisningsmaterial under en Creative Commonslicens. Sedan (eller innan) kan du typ plocka ihop material som passar dig och din undervisning, modifiera och komplettera efter eget skön.

Det är förmodligen inte ett helt felfritt system eller lösningen på alla problem, men vi behöver i alla fall inte vara oroliga för att rikets undervisning står och faller med förläggareföreningen datorkompetens.

(Tack till Germán för tipset)

Jag tänkte passa på att ta upp en gammal god maoistisk tradition, nämligen att begå självkritik. Jag har gnällt, här och annorstädes, på hur snabba vissa bokförläggare är på att oroa sig för illegal fildelning av deras böcker och hur långsamma de är på att erbjuda några alternativ. Detta har jag gnällt på utan att egentligen kollat hur alternativen ser ut.

Nå, En av de största producenterna av studentlitteratur i Sverige är föga förvånande förlaget Studentlitteratur. Jag begav mig dit (virtuellt alltså) för att kolla efter e-böcker om religion.

På Studentlitteratur.se finns en sökruta. Jag provar att söka efter “religion e-bok”… inga träffar. Jag ändrar lite i sökningen och när jag slutligen söker på bara “e-bok” får jag tre träffar vara en har ett pris och ingen är handlar om religion.

Ok, söka funkar inte. Jag navigerar mig fram till avdelningen för religion istället. Klickar på Universitet/högskola >> Humaniora >> Religionsvetenskap och voila! Här finns böckerna med priser och allt. Jag bestämmer mig för “Occidentalism” och klickar på den. Den kostar 155 kr – 1kr/sida, det var ju inte så farligt – med frakt blir det 200, men ok. Nå, men var köper jag boken digitalt? Det måste ju vara billigare.

Ingenstans på sidan i anslutning till böckerna finns information om hur jag gör ifall jag vill ladda ner en kopia av boken istället för att köpa en papperskopia. Efter att ha surfat runt på måfå ganska länge tröttnar jag och klickar på “Kundservice” för att skriva till dem och fråga hur man gör. DÅ HÄNDER DET!

Klicka i tur och ordning på: Kundservice >> Digitala resurser >> (rulla ner till slutet av sidan) >> Läs mer om vårt e-bokserbjudande här >> (rulla ner till slutet av sidan) >> e-böcker >> Wohoo! Jag är förflyttad till Elibs webplats och en osorterad lista på Studentlitteraturs 311 e-böcker!

Jag söker efter “Occidentalism” men får inga träffar. Jag letar igenom listan på böcker och konstaterar att boken helt enkelt inte finns. Jaja, den kanske är för gammal (2005) eller nåt. Jag får ta en annan bok. “Romersk religion” (2004) får det bli istället.

Jag klickar på Akademibokhandelns länk under boken och får veta att den kostar 201 kr. För en pdf… Två hundralappar för 1,3 megabyte pdf?? Adlibris tar 158 kr, men det handlar ju fortfarande om en sketen pdf – och hela bredbandssfrakten betalar jag. Den häftade versionen kostar 209.

Nej, det blir ingen affär. Det hela har tagit på tok för lång tid och är för dyrt. Jag försöker låna på bibliotek istället! Uppsala stadsbibliotek är anslutet till Elib.se, så med ett lånekort där kan jag låna e-boken i stället. Finemang!

Jag knappar in mitt lånekortsnummer och trycker på knappen. Nu skall det väl funka… Bibliotek är ju hederligt. Men nej – det är förstås inte någon vanlig pdf-fil det rör sig om.

Jag skriver ett brev till Elib.se som förklarar att förlagen kräver att pdf-filerna skall vara kopieringsskyddade. För att läsa såna filer krävs en specialvariant av Adobe reader. Denna variant finns inte för linux utan bara Mac & Windows. Jag kan alltså inte läsa deras e-böcker på min dator. Samma sak gäller den som ex sitter på sin jobbdator och inte har rättigheter att installera program. Ok, för att kunna läsa “Romersk religion” får jag antingen köpa och installera windows (900:-) eller skaffa pappersboken (209:-).

Utvärdering

Det här duger inte. Inget företag i världen kan bli förvånat över att en vara inte säljer om det för det första inte går att hitta den och för det andra inte går att använda den. Adlibris må vara billiga, men 158 kr för en pdf-fil som kräver ett speciellt program för att läsas är för dyrt.

Eller – vänta nu! Kopieringsskyddet måste ju finnas där av en anledning…. Studentlitteratur har bland annat uttryckt stor rädsla för webplatsen studentbay.se ett sorts piratebay, fast för kurslitteratur. Jag kollar där också, men såklart – den finns inte.

Författaren Mats Söderlund (tillika ordförande i Sveriges författarförbund) har skrivit på DN Kultur. Inlägget går konstigt nog inte att hitta i nätupplagan, men den kanske kommer…

Söderlund har läst FNs deklaration om mänskliga rättigheter och hittat att skyddet av enskilda individers upphovsrätt faktiskt räkns in. Därmed anser Söderlund att saken är biff och inte så mycket att diskutera egentligen:

“Det som kallas illegal fildelning eller upphovsrättsintrång och diskuteras i tekniska och juridiska termer är en kränkning av mina mänskliga rättigheter.

Jag är trött på alla smarta argument och fyndiga liknelser. Jag är trött på att entreprenörer, frihetskämpar, och storkapitalister tävlar om att tala om vad som är bäst för mig som poet. Vad jag tjänar mest på. Hur jag blir mest läst. Vad som är bäst för världen och demokratin och meningsutbytet och konsten och Gud och hela härligheten.

Enligt FN:s stadga om de mänskliga rättigheterna har jag rätt att få mina dikter skyddade, oavsett vilket medium de för tillfället befinner sig i.

Vad säger man? Skulle det rasera Söderlunds världsbild helt att påpeka att FN:s deklaration faktiskt är skriven av människor 1948 och inte är någon naturlag? På den här punkten kan jag vara lite dåligt underrättad, men inte är väl 1948 känt som det år då upphovsmännen äntligen kunde andas ut efter sekler, ja årtusenden, av ideliga kränkningar från resten av världen?

Det är en märklig fundamentalistisk inställning att inte ens vilja diskutera ett förhållande, utan bara hänvisa till att “För 60 år sedan bestämde vi så här, därför känner jag mig kränkt. Nu måste alla sluta kränka mig… Genast”.